Åh jag är ju helt efter!!
Har lyssnar på Kent och åkt bakåt i tiden till..
Jag var femton år och det var skolavslutning och vi var helt nojiga och kunde inte sitta still o inte göra annat än att prata om kvällen. Vi skulle på vår första Kent konsert och jag minns att vi kände oss så jävla små när vi klev in i det stora tältet.
Klockan började räkna ner och det kändes som en evighet innan Anna Ternheim äntrade scenen och började spela Shoreline, efter Anna spelat så klev dom in på scenen.
Jag minns att vi tog tag i varandra och skrek att vi inte kunde fatta att vi var där att dom var där.
Det var en magisk kväll som jag aldrig kommer glömma..
Andra blir höga på droger, vi var så höga man kan bli på musik, så högt över molnen som vi var den kvällen kommer jag aldrig bli igen. För det kommer aldrig bli detsamma utan dig, efter du försvann så slutade jag nästan att lyssna på Kent det är så mycket minnen i musiken. Men nu sitter jag här och lyssnar..
Och jag ser oss ute och går en sommarnatt skrattande o mitt uppe i att prata om något livsviktigt eller om vår framtid, om allt vi skulle göra tillsammans..
När vi fick för oss att gå och bada i smyg för vi ville inte ha med oss några små barn.
Men vi gick o gick och kom aldrig fram till den där bad platsen, men jag hann blir riktigt kissnödig och jag kommer ihåg att jag sa det minns en miljon gånger så tillslut satte jag mig i diket och självklart kom det en långtradare då och schffisen hängde sig på tutan, hahah om jag blev rädd!!! Jag ramlade omkull o låg där med röva i vädret oh ni kan ju bara gissa om vi fick skrattkramp fan va vi skrattade.. Något badande blev det inte, vi gav upp och gick hem.

FRIDA JAG SAKNAR DIG!




Våran låt...

Jag har nyss plocka fram mina dagböcker så nu har jag lite att göra inatt.

// Jenny